Ingen kommentar
MediaCreeper

Information

This article was written on 28 Nov 2011, and is filled under Om boken.

Current post is tagged

, , ,

Utkast till kapitlet ”Lagen och kommentarerna” uppe!

Nu finns utkast för ännu ett kapitel uppe!

Det handlar om den svenska lagens syn på kommentarer och presenteras så här:

Hur fungerar det med kommentarer och lagen? Finns det gränser för yttrandefriheten? Kan man få utgivningsbevis och därmed grundlagskydd för sitt forum, eller hur funkar det? Det finns många frågor, men inte alltid några glasklara svar.

Läs det på: 4. Lagen och kommentaren | Ingen kommentar

4 Comments

  1. Magnus
    30 november, 2011

    Dagens nyhet: Politiken (Köpenhamn) planerar att knyta sitt kommentarsystem hårt till krav på en säkrad real-life-identitet. Tidningens chefredaktör Bo Lidegaard säger att man kommer att i förstone kräva namn, adress och födelsedatum som tidningen sedan ska matcha mot folkbokföringen för att en användarprofil ska kunna brukas för kommenterande; alla kommentarer loggas alltså mot dessa real-lifedata och blir sökbara relativt personen för tidningen och för de parter den kan välja att (öppet eller i hemlighet) dela dem med. Att de här uppgifterna också kan spridas på mer okontrollerade vägar säger ju sig självt. Tydligen ska kommentarerna signeras med namn (och hemort?) i visningsläget mot läsarna: tidningen vill alltså göra rent hus med nick- och pseudonymkulturen.

    Artikel i Sydsvenskan: http://www.sydsvenskan.se/danmark/article1582790/Ordet-ar-fritt-om-du-ar-registrerad.html

    Vad ska man säga? Förslaget är på ett sätt konsekvent, men förmodligen oantagligt för de flesta, och i den här formen vidöppet för missbruk. Att bara kräva födelsedatum är för grovmaskigt, det är inga större svårigheter att ta reda på födelsedatum eller t o m -ort för grannar, kursare eller arbetskamrater – eller helt enkelt via notiser om jämna födelsedagar på tidningens familjesida. För att inte tala om Facebook. Sedan är det bara att gå till biblioteket, kolla med folkbokföringens databas och notera den adress där vederbörande är skriven nu; det fungerar i Sverige och förmodligen även i Danmark (tidningen kommer knappast att skicka ett pappersbrev till alla som vill in på dess kommentarsystem…) . Risken för id-kapning och för att folk börjar posta korkade eller diskret förolämpande kommentarer signerade av deras ovänner/skolkamrater – eller av rena främlingar – är uppenbar.

    Den andra avigsidan är förstås att många kommer att vägra lämna någon sorts öppna eller genomtänkta kommentarer om de hela tiden måste räkna med att deras namn och verkliga, privata identitet görs tillgänglig – och kopplas till deras inlägg, i ett obestämt antal år framöver, antingen för tidningen och dess kompisar eller rent av för varenda människa som ser artikeln på internet. Ingen vill komma med något utöver det menlösa om man riskerar att bli slagen i huvudet av första bästa prussiluska eller av någon rabiat bloggare som citerar några rader av det man skrev, om och om igen, och frustar av ursinne över det – och som kopplar ens verkliga namn till det. Ingen vill heller riskera att en framtida chef, bekant eller arbetsgivare har skaffat sig ett förhandsintryck av en via några kommentarer de klickat sig fram till. Eller att uppmuntra stalkers.

    Om kommentarsystemet genomförs i den formen, gissar jag att Politiken komer at tvingas söka efter något som är mer unikt och svårare att hämta upp för utomstående än kombinationen namn – ot – födelsedatum. I längden kommer de att behöva personnumret eller ännu mer. Annars blir det alldeles för lätt att sno folks identitet och namn.

    Man kan också notera att Sydsvenskan efter bara några timmar valde att lyfta ut hela den kommentartråd som uppstod till artikeln, trots att den knappast inehöll någar förgripligheter. Några av deltagarna påpekade i hovsam ton att tidningar idag (i allmän form, inte just Sydan) ofta bygger sina historier på annat än fakta, att vinklingarna kan vara hårt styrda av reporterns chefer och att kommentarer i det läget kan vara ett viktigt kritiskt verktyg som bör omfattas av meddelarskyddet i någon form, men spydigheterna om vinklande tidningar räckte tydligen för Sydsvenskan. Fallet är ingalunda unikt; de senaste månaderna har SDS ofta lyft bort hela trådar efter enstaka poster som yttrat städade syrligheter om tidningens vinklingar eller kvaliteten på det som skrivs. Och nej, det har inte rört sig i första hand om invandrarfrågor, snarare om dålig nyhetsvärdering och om tidningens alltmer uttalade hypande av Malmö som ett svenskt Chicago. Att rycka ner en hel kommentartråd i en sådan här fråga när knappast någon av posterna gått över några gränser är duktigt dålig stil.

    • André
      1 december, 2011

      Tack för tipset!

      Politikens agerande känns väldigt bekant från den svenska diskussionen också, då förståelsen för hur de som missköter sig går till väga är minimal, liksom övertron på att det går att lösa alla problem genom förmodad avanonymisering.

      Propagandister och troll har, som du skriver, inga som helst problem att kringgå registreringens syfte:
      om 105 dagar lanseras birthday.dk och i kombination med det redan existerande eniro.dk kommer det vara nästan löjligt lätt för den som vill regga någon helt slumpvald persons identitet på Politiken.

      De som drabbas av registreringskraven är, precis som med Facebook Comments, de som inte har en agenda utan bara vill lägga en kommentar.

      Jo, jag har också lagt märke till att Sydsvenskan ibland avpublicerat kommentarstrådar där långt ifrån allt tangerade / bröt regler eller netikett.
      Klart märkligt, men jag hoppas det bara är att moderatorerna behöver växa in i rollen lite mer.

  2. Magnus
    30 november, 2011

    I sista stycket ovan kan jag väl förtydliga till: ”att tidningar idag ofta bygger sina historier på annat än fakta och rimliga vittnesmål, granskade intervjuer och pålitlig bakgrundsinformation”. Även om en nyhetstext eller krönika innehåller intervjumaterial, bitar av referat eller research så är det idag ofta positionerandet av de inblandade aktörerna och av deras bakgrund som styr texten, både den bild dessa personligen vill ge av sig själva och varandra (eller det de vill dölja) och tidningens egen undertext och strävan att bygga upp en dramaturgi, faktorer som ibland blir viktigare än vad som faktiskt sägs i texten. Den här upplösningen av gränsen mellan rapportering och analys, hand i hand med ett mera såpafierat berättande, gör att ganska mycket av de svenska dagstidningarnas innehåll idag färgas av vad någon vill få oss att tycka, men utan några transparenta argument, utan någon verklig trovärdighet.

  3. […] lanserade igår nya krav för kommentering på siten och i likhet med danska Politiken.dk (som avhandlats här i kommentarerna tidigare) är det pseudoidentifiering av besökarna som är den planerade […]