Ingen kommentar
MediaCreeper

Information

This article was written on 13 Jun 2011, and is filled under Etik.

Current post is tagged

, , , , , , ,

Skapar du en vadderad bubbla för dina besökare?

Jag antar att många som läser detta redan har sett Eli Parisers TED-prat om The Filter Bubble, men för det fåtal som inte gjort det finns videon nedan. [Uppdatering: med anledning av Martin Gelins krönika i Dagens Media har jag skrivit ett tillägg till som går att finna längst ner. Även Jocke Jardenbergs och andras blogginlägg om filterbubblor tas upp där.]

Poängen är i alla fall (extremt förenklat) att ju mer Internet  ”personaliseras”, desto mindre användbart blir det. För bl.a. Google levererar olika resultat på samma sökning beroende av vem du är medan Facebook filtrerar bort dina vänner med annan åsikt ur flödet.

Problemet? Användarna vet inte vad som filtreras bort eftersom de inte har fått göra det valet och oftast inte ens vet att filtret finns. Förfiltreringen blir en form av obekvämlighetscensur där allt som inte möter de algoritmuträknade intressena tas bort för att skapa en strömlinjeformad upplevelse. Parisers tes har fått kritik i bl.a. New York Times för att bitvis vara förenklande och ideologisk, men att filtreringen kan innebära ett problem är alla överens om (utom, vad det verkar, tjänsteleverantörerna).

Utvecklare och ansvariga bör låta användaren ta beslutet att filtrera

Med risk att bli nästan lika ideologisk som Pariser så skulle jag vilja förklara min hållning i frågan så här:

1. Att låta användaren ta ett aktivt beslut att ”filtrera för en bättre upplevelse” kostar i de flesta fall inte mycket och satt i relation till de kunskaps- och förtroendemässiga vinsterna är det värt insatsen.

2. Den som bara matas med ett nischat och polerat informationsflöde kan inte ta ett informerat beslut (så tjänsteleverantörerna bör alltså inte agera som kung Śuddhodana i Buddha-mytologin utan låta användarna vara medvetna om omgivningen och sina möjligheter). Inte minst som reaktionen när bubblan väl spricker kan bli känslan av att ha blivit lurad – något som försvagar relationen till tjänsten.

Google filter search (mockup)Google kan enkelt göra det genom att ha ett ”tailored for you” och ett ”unspecialized” sökalternativ, eller att kalla sin filtrerade för Custom Search vid sidan av deras I’m Feeling Lucky-sökning och komplettera med en egentlig, ofiltrerad websökning. Visst en extra knapp är ett gigantiskt språng för en sida som satsat på att hålla sig minimal, men med tanke på att I’m Feeling Lucky används i långt under 1% av sökningarna så bör inte ett så motiverat alternativ som en ofiltrerad sökning vara omöjligt att klämma in. Om varumärket är såpass kopplat till att vara den filtrerade sökningen går det finfint att kalla filterknappen för Google Search och den ofiltrerade för Total Search. Min gissning är att de flesta fortfarande skulle använda sig av det filtrerade, just för att det levererar det bekvämaste resultatet, men relativt många skulle ändå varva med att använda det ofiltrerade för att hitta sånt de annars inte skulle sett.

Facebook filter feed (mockup)Facebook å sin sida kan låta eventuella filtreringscheckboxar vara okryssade och göra reklam för funktionaliteten så att användarna kan opta in, eller helt enkelt lägga till ett dynamiskt flöde mellan Toppnyheter och ett ofiltrerat Senaste där Favoriter kontinuerligt uppdateras och filtreras alltefter ens interaktioner i de två övriga flödena. Mycket enklare än att scrolla ned (förbi det kontinuerligt ökande flödet) och klicka på inställningarna i footern.

Du kan lätt göra det genom att vara öppen med vad du gör: berätta vilka förändringar som görs och varför. Ge även användarna en möjlighet att välja att delta i de fall det handlar om exempelvis filtrering av den information de får.

Att vara öppen innebär inte att avslöja algoritmerna, utan enbart att dels ge användarna en inblick i hur mycket som görs för dem och dels ger är det en försäkring: om du redan sagt vad du gör kan ingen anklaga dig för att mörka och ha en dold agenda – ett problem som Facebook brottas med i stort sett varje gång de gör en förändring (men av nån anledning fortsätter de ändå att sänka sitt förtroendekapital).

Meddela och motivera dina val och uppdateringar, det skapar delaktighet som är guld värd. För om användarna känner sig delaktiga investerar de mer i din tjänst, både vad gäller tid och förtroende. Har de förtroende för din tjänst litar de på att de erbjudanden och den reklam som du presenterar är seriösa.

Så låt användarna välja den vadderade filterbubblan om de vill, men låt dem göra valet.

Uppdatering – Ett kort tillägg

En halvtimme innn detta inlägg publicerades så publicerade Dagens Media en krönika av Martin Gelin, ”En myt att nätet stänger in oss i bubblor”, där Gelin kritiserar Parisers Filter Bubble-diskussion utifrån två ben:

1. Forskning som säger att filterbubblor existerar utanför nätet: ”I fjol visade en studie från Pew Research att de som i huvudsak får sina nyheter från nätet är betydligt mer benägna att inhämta information från en ideologiskt heterogen samling av källor, än de som främst får nyheter från tv och tidningar.

2. Egen upplevelse: ”Men jag känner inte igen mig i detta. Tvärtom har jag svårt att minnas en arbetsdag då jag inte kom i kontakt med alltför mycket oväntad och överraskande information på webben.

Från dessa två kommer han till slutsatserna:

a. Tjänsteleverantörerna är inte en del av problemet: ”Problemet är att vi inte kommunicerar tillräckligt mycket med folk vars åsikter vi inte delar – det är inget som vi kan förvänta oss att Facebook ska lösa.

b. Det är bara ditt eget fel: ”Om man har ett homogent Twitter-flöde beror det på att man saknat fantasi när man byggt sitt nätverk  det är inte Twitters fel.

Min kritik – punkt för punkt

1. Att filterbubblor existerar på annan plats / i andra medier innebär inte att de inte existerar på nätet. De som bara kollar Fox News (även då CNN finns bara ett par fjärrkontrollszappningar bort) lever under en nyhetsmässig filtrering och förvrängning av avsevärda mått och som utges för att vara Fair and balanced, men det gör inte att den som bara inhämtar sina nyheter från Yahoo! News får alla sidor av saken.

2. Anekdata är inte data. Att Gelin dels har ett yrke som kräver att han sätter sig in i flera synpunkter för att han ska kunna göra sitt jobb innebär inte att alla gör samma sak. Än en gång: Fox News och att inte alla använder fjärrkontrollen.

a. Visst, Facebook ska inte lösa problemet, men det skulle vara bra om de inte var en aktiv del av problemet. Genom att förstärka filtreringen (och utan att meddela att de gör det) är de en del av problemet (se lösningsförslag ovan).

b. Om någon har dålig fantasi för sin twitterflödesdesign kanske inte Twitter aktivt ska rekommendera de twittrare som är ”similar”? Än en gång skillnaden mellan att inte leverera en lösning och att vara en del av problemet – i Twitters fall att de som rekommenderas är de som följs av de du själv följer.

Uppdatering 2: andra som skriver om filterbubblor (uppdateras allteftersom)

Tidigare än det här inläggets publicering

1. Fredrik Stenbeck skriver om att Google och Facebook filtrerar internet och ger sina tips om hur bubblan kan undvikas.

Publicerat 2011-06-15

1. Jocke Jardenberg: Filterbubblan som sprack har principiellt samma hållning som Gelin.

2. Hannes Mannerheim: Filterbubblet handlar om makten över memebranen och jagen har en mer filosofisk aspekt med ifrågasättande av tjänsteleverantörernas motiv för filtrering och användarens möjlighet till fritt val.

3. Malin Navelso: Med huvudet i en bubbla är också inne på att alla inte har samma förutsättningar och inte nödvändigtvis vet om att filtreringen existerar.

4. Andreas Holmer: Personalization should be a choice!, där han konstaterar att personaliseringen inte är det egentliga problemet, utan just att användarna inte fått välja)

Publicerat 2011-7-04

1. Andreas Ekström (Sydsvenskan): De digitala skygglapparna är den andra(?) kolumnen om filterbubblan i svensk tryckpress och ser, till skillnad från den i Dagens Media, ett potentiellt problem.

Publicerat 2011-8-15

1. Tobias Brandel (Svenska Dagbladet) skriver om risken att vi är Isolerade i nätbubblan och intervjuar SEO-experten Nikke Lindqvist samt algoritmforskaren Thore Husfeldt.

7 Comments

  1. […] Framförallt anser Gelin att problemet inte finns eftersom hen själv redan stöter på ”alltför mycket oväntad och överraskande information på webbe…. […]

  2. Magnus
    16 juni, 2011

    Utmärkt inlägg, mycket angeläget! För många av dem som ysslar med Web 2.0 och webbjournalistik är det en trosartikel att hoten mot transparensen alltid kommer från staten och från de kollektiv som klassiska liberaler av tradition har sett som hot mot individens friheter – kyrkor, religioner, ibland fackförbund etc. Trycket från företag och från outtalade normer i ett samhälle, eller från mekanismer och scenarion inom media själva, tas inte alls på samma sorts allvar utan viftas undan som svagt, som något som alltid kan besegras av fria individer i spontant framvuxet samarbete.

    Det förvånar mig inte ett dugg att Gelin och Jardenberg vill undvika en diskussion om det här och generaliserar sina erfarenheter av webbjournalistens vardag till att gälla i princip alla. De är båda hårt uppknutna till en syn att ”den fria webben är redan här, om bara vi vanliga Svenssons försvarar den”, närmast som en ideologi, och i den bilden passar det inte in att Google och Facebook kan vara ett större och gramför allt mer osynligt hot mot fri tankeförmedling och mot vår integritet än FRA:s verksamhet eller tryckfrihetsmål om webbpublicerade bilder och tweets i Mexico, England eller Italien.

    Om man har någon sorts anspråk på att en diskussion, eller divergerande beskrivningar av läget vid en viss tidpunkt, ska kunna följas i efterhand, så är det avgörande att kunna se vad som filtrerats bort eller lagts till vid olika tidpunkter. Men medan tidningar på papper, traditionella uppslagsverk och många bloggar kör med ”frusen tid” – det som står är helt återförbart till ett visst datum när det publicerades – så gäller det ofta inte för t ex Wikipedia (i alla fall inte på något lättillgängligt sätt, för den vanlige läsaren: att gå igenom olika versioner av en hårt frekventerad artikel och skapa sig en bild av en förgången hypertextrymd tar mängder av tid) och inte heller för sökresultat som filtrerats med olika medel – och någon sots filtrering och gradering har Google ständigt, för alla. Resultatet blir kraftigt färgat av den tidpunkt där det letas upp och läses; bilden av ”vad man visste” eller sade i tidigare skeden blir missvisande. Det kan förmodligen se ut som en bagatell om man skriver utifrån ”jag vet vad jag tycker, och jag tänker inte vara objektiv” men om man vill föra en diskussion som inte är hårt kopplad till personer så håller inte detta.

    • André
      17 juni, 2011

      Först och främst: tack! :)

      Tyvärr är det nog inte bara webbjournalister och klassiska liberaler som gör felslutet att det bara är att byta tjänst om den filtrerande inte passar. Där skriver Mannerheim (länk #2 i min uppdatering om andra bloggar) utförligt om just problematiken i att utgå från att den synen när vi har att göra med såna monopol som ex.vis Google och Facebook utgör.

      Ang. Gelin och Jardenberg tror jag inte de egentligen försöker undvika diskussion så mycket som de helt enkelt inte tittat utanför sina respektive verksamhetsbubblor.
      Att vara så inne på att alla har samma möjligheter och verktyg att man inte alltid märker att den stora massan faktiskt saknar verktygen att hantera . Lite som när iPaden lanserades och väldigt många av teknikfreaksen sågade den rakt av (en bra sammanställning och översikt finns här) – dock var Jocke Jardenberg positiv från start och såg dess användningsområde utanför tech-bubblan. De flesta som sågade den har dock, efter att provat själva eller sett hur datorovana personer hanterar den med lätthet, ändrat sig och stämt in i hyllningskören.

      Ang. filtrering och spårbarhet så håller jag helt med dig. En konstruktiv diskussion förutsätter att alla har tillgång till liknande bakgrundsinformation och om man ovetandes levt i var sin bubbla hela livet minskar chansen till förståelse och kommunikation.

  3. […] kommentar verkar vara att cirklarna definitivt inte innehåller ”fejjanfolk”), eller LinkedIn (LOL, as if! …eller?) – vad blir det då? Spännande är det i alla fall, för de […]

  4. […] den bästa hjälpen av dina cirklar är ju naturligtvis Google, som får ytterligare parametrar att skräddarsy sökresultat och reklam. Inte bara till dig, utan även till de i dina cirklar, då cirklarna blir en taggning av deras […]

  5. […] Som många redan märkt och nästan lika många redan har rapporterat har Google+ gjort en liten uppdatering av utseende och funktionalitet. Detta för att erbjuda en mer ”personligt anpassad upplevelse” – vilket nog kan ses som en omskrivning för att att de vill utöka filterbubblan. […]

  6. […] enkelt exempel på hur lätt det är att hamna i filterbubblan på […]