Kommentarer om kommentarsfältsdebatten (del 2)

Image: Tina Phillips / FreeDigitalPhotos.net

Tänkte ta tillfället i akt att än en gång sammanställa några av de intressantare inlägg i den nuvarande debatten om kommentarsfältens vara och icke vara som dykt upp på radarn de senaste dagarna.

Journalistiken

Nya medier-creative directorn Fredrik Strömberg skriver i Problemet är att vi inte vill ha några kommentarer om journalisternas roll kontra kommentarsfältens roll (ledsen för långt citat, men det var ett långt och läsvärt inlägg):

den journalistiska yrkestradition som är allstädes närvarande på våra redaktioner är inte att skriva saker som ställer frågor och öppnar böckerna – det är att skriva sånt som ger svar och avslut. Journalister skriver för papper – och i papper får det inte vara oavslutat eller oklart, svart på vitt betyder inte ”kanske” eller ”ungefär”. [—]

så länge vi i första hand producerar artiklar och ”säljer” dem styckvis så är hoppet om fruktbar läsarmedverkan litet. Och så länge som vi fortsätter be om kommentarer till slutna böcker och avslutade resonemang får vi nog fortsätta vada genom skiten efter värde. För vilken redan färdigskriven artikel har någonsin blivit bättre av inläggen i ett kommentarsfält – med undantag från småredigeringar och faktafel. [—]

Läsarmedverkan kommer inte att fungera så länge vi i vår journalistroll inte vill ha någon läsarmedverkan. Och läsarmedverkan kommer inte att fungera så länge som vi sätter likhetstecken mellan journalistik och produktion.

Han sätter tummen på en av de rekommendationer jag har tagit upp lite då och då i diskussioner om medias kommentarsfält: allt behöver inte ha kommentarer, utan spara det till där det är relevant – att ha kommentarsfunktion på en TT-notis ger sällan ett mervärde, men en debattartikel eller ledare är ju direkt skapad för att väcka diskussion.

Fredrik avslutar (mer eller mindre) med en öppen fråga till redaktionerna:

Är journalistiken verkligen intresserad av att höra vad läsarna tycker?

(jag hoppas att svaret blir ja och att redaktionerna agerar därefter)

Juridiken

På Juridikbloggen har diskussionen om kommentarsfältens relation till tryck- och yttrandefrihetsgrundlagen utretts vidare och gästbloggaren Benjamin O J Boman (jur. kand.) tolkar lagens lydelse om ansvaret för kommentarer på hemsidor o.dyl. ur aspekten ”näthat”, d.v.s. bl.a. förtal, förolämpning och olaga hot:

gällande kommentarer i tidningar som omfattas av automatiskt skydd enligt [tidigare punkt om ansvarig utgivare / min anm.], får tidningarna välja själva om de ska omfattas av grundlagen eller inte. Om kommentarerna inte förhandsmodereras, och alltså användarna av webbsidan själva kan lägga till innehåll utan redaktionens medverkan, gäller inte grundlagen och därmed inte heller ensamansvaret för utgivaren. Då ansvarar varje kommentator själv för sina inlägg. Detta är alltså en direkt konsekvens av att redaktionen inte vill ta ansvar för innehållet.

[—]

en annan sak är att den som driver en elektronisk anslagstavla (t.ex. en tidning med kommentarer eller en blogg), enligt den s.k. BBS-lagen ÄNDÅ måste kontrollera kommentarer som inkommer. Denne är dock bara ansvarig för uppenbara fall av uppvigling, barnporr, upphovsrättsbrott, hets mot folkgrupp och olaga våldsskildring, som hen inte tagit bort inom (ca.) en vecka. Förtal, förolämpning och olaga hot är innehavaren av ”anslagstavlan” INTE automatiskt ansvarig för.

Bomans inlägg följdes upp med en intervju med Per Hultengård (chefsjurist på Tidningsutgivarna) där Hultengård bl.a. säger att:

det viktiga är att man tydligt ska kunna avskilja vad som kommer från redaktionen och vad som är omodererade kommentarer – sättet på vilket det sker bör vara upp till sajtinnehavaren att bestämma.

[—]

Sedan kan man förstås tycka att det blir lite konstigt – sajten blir ett lapptäcke där du som utgivare svarar för vissa delar och inte för andra – men principen om ensamansvar förutsätter ju att den som nu bär detta ansvar har en rimlig möjlighet att kontrollera vad som publiceras eftersom denne bär straffansvaret. Då kan inte grundlagsskyddet – och därmed utgivaransvaret – utsträckas till att också omfatta icke förhandsgranskade kommentarer.

Läs bägge inläggen, det är högintressant inte bara för siter med utgivningsbevis, utan även vanliga bloggares ansvar tas upp.

Problematiken

Marcin de Kaminski (doktorand i rättssociologi) skriver på SVTdebatt.se om faran i att Facebook Connect ersätter de kommentarsfältslösningar som ligger under mediebolagets kontroll.

De gånger Facebook strulat till det och som av en händelse råkat ta bort ett konto påverkas ens tillgång till samma halva Internet som de agerat mellanhand åt.  Inga siter du loggat in på med ditt Facebook-konto fungerar längre, datan kan vara förlorad. Allvaret understryks här kanske med att du inte ens kan kommentera på den där stora kvällstidningen. Det som var så smidigt blev plötsligt inte alls lika kul.

de Kaminski är m.a.o. i sitt resonemang lika skeptisk till Facebooks vilja och/eller förmåga att bevara andras siter intakta som jag var i en kommentar till ett tidigare inlägg: ”Skulle även vara intressant att bena ut hur det ”ägandet” funkar i en situation där Aftonbladet har en uppskattad toppkommentator med nåt tusental inlägg, men vars konto blir raderat av Facebook p.g.a. nåt nonsens som ekivok konst i sitt fotoalbum – har AB laglig möjlighet att kräva att kommentarerna ska finnas kvar p.g.a. ”del av tidningen”?”

Värt att tillägga är att problemet kvarstår med Disqus eller vilket annat kommentarssystem som lagrar informationen utanför användarens (i detta fall medieföretagen) kontroll.

Statistiken

Svenska Dagbladet har låtit SIFO fråga runt om kommentarsfälten är en viktig del av tidningarnas webbupplagor eller inte och 51% av respondenterna har svarat ja och något överraskande är unga kvinnor de som är mest positiva. Något som Sofia Tw@mymlan Mirjamsdotter ger en möjlig förklaring till:

Vi kan nog utgå från att många av de unga kvinnor som svarat i Sifoundersökningen inte gör någon skillnad i att kommentera på nyhetssajter eller på bloggar. De nättroll man ser på nyhetssajterna är inte representativa för kommenteringskulturen i Sverige generellt.

Det skulle vara intressant att läsa alla hela rapporten och inte bara referatet av den. Inte minst för att se om och hur frågorna formulerats för att undvika sammanblandning mellan medias kommentarsfält och sociala medier.

(jag noterar f.ö. att SvD fortfarande inte ändrat sin regel om max 500 tecken i kommentarerna, trots att de förändrade hela systemet för ett antal månader sedan och då borde gjort en översyn av regelverket)