Under 2011 lanserades communityt AnyBeat som öppen beta, med selling points om personlig integritet – de krävde inte ditt riktiga namn och de sa uttryckligen att de vare sig spårade övrig nätaktivitet eller lagrade de interna chatkonversationerna. I maj 2012 meddelades att det blivit uppköpt av ett annat företag, som tyvärr tänkte lägga ner Anybeat och återlansera det med annan inriktning. I avskedsmailet från communityt erbjuds en länk till en googlegrupp för f.d. Anybeat-användare (och som bonus har en av grundarna ha gått över till Google+) d.v.s. på rakt av andra sidan i integritetsfrågan.
Åtta månader är inte speciellt lång tid för ett community och Anybeat slog inte igenom bland de stora massorna, utan hade en relativt liten och ”alternativ” publik, men i likhet med Diaspora profilerade det sig som integritetsskyddande (samt mot tänket om ”personligt varumärke”) och det är värt att lyfta fram.
Att jag även under tiden Anybeat fanns testade och utvärderade det kan ge lite tips för communitybyggare. Orsaken till att det här inlägget kommer nu, ett halvår efter att communityt lagt ner, är att en viss rörighet i bygget tyvärr orsakade bristande engagemang från min sida. Här följer alltså en kortare genomgång av hur det fungerade – med både fördelar och nackdelar.
Diskussionstrådarna: kronologiskt sorterade och per default visas bara de fem senaste svaren. Resten laddas i steg om fem svar – oavsett hur lång diskussionen är. Med andra ord ett klart incitament att inte ens försöka läsa ikapp vad som sagts tidigare.
Tidsstämplingen är relativ och i trådhuvudet visas även en tidsstämpel för senaste aktivitet i diskussionen. Alla inlägg går att gilla eller flagga som olämpliga och självklart finns @mentions för att pinga andra.
Sorteringen av diskussioner sker via taggning istället för med statiska forum som de flesta andra communities använder och trådarna kan taggas med upp till tre olika ämnen. Detta ger både en enorm frihet vad gäller ämnesvalen, men kan även ge problem med att hitta det en intresserar sig för. Det är ju inte alltid folk taggar med den mest uppenbara gemensamma nämnaren och när jag kollade sist fanns det 1768 mer eller mindre olika taggar i listan. Sökfunktionen verkade inte heller gälla diskussionerna, utan bara personer och grupper .
Överskådligheten inom taggarna är även den dålig. Mycket höjdutrymme slösas på visning av användarnamn o.dyl. där en bättre design hade lagt de detaljerna bredvid trådinformationen och givit möjlighet att se ungefär dubbelt så många trådar. Det avhjälps först när en tråd besöks då taggens alla rubriker listas i en vänsterspalt.
Att majoriteten av det som skrivs är läsbart även för icke inloggade uppmanar till nyregistrering, men kan samtidigt göra att en del medlemmar drar sig för att diskutera mer personliga saker. En avvägning som måste hanteras.
Att avsluta sitt konto är en fyraklicksprocess:
Gå in på profilinställningarna och klicka på Searching for account deletion, det tar fram en förklarande text om raderingsprocessen, samt en knapp med Delete Account.
Ett klick på Delete Account genererar en lightbox som frågar om du är riktigt säker och ger alternativen Delete it och Cancel. Att då klicka Delete it skickar ett mail till den registrerade mailadressen med en kontoborttagningslänk och när den är klickad är det klart.
Det finns alltså många tillfällen att backa ur, samtidigt som det är en ganska rak process som är svår att misslyckas med.
AnyBeat beskrevs som en social upptäcktsservice (social discovery service) till skillnad från ett vanligt socialt nätverk och det stämmer i den mån det var mer inriktat på att alla ska konversera alla än att förstärka redan existerande bekantskapsband. Nog för att jag tror att stabila och avgränsade sociala nätverk kommer etablera sig även inom ett sådant system, men kontaktytorna förstorades m.h.a. taggning istället för en rigid forumstruktur.
Kort sagt: Anybeat hade många bra upplägg där de flesta tyvärr hade behövt utvecklas lite mer för bli riktigt användbara.
[…] ner har Friendster återlanserats som en ”social gaming site”, vilket påminner lite om Anybeats […]