Streck i kommentarsdebatten på SvD.se
SvD har tagit en djupdykning i sitt kommentarsfält och lanserar en för mediesverige ny form av moderering: begränsat antal kommentarer per artikel per person.
Varje diskussionsdeltagare får högst tre inlägg på sig att få fram sin ståndpunkt och besvara alla ifrågasättanden. Efter det är kommenteringen låst för den kommentatorn på den artikeln.
Min önskan och förhoppning är att vi ska få högre tempo i diskussionen och fler som deltar, jag menar, när du är på väg att posta din tredje och sista kommentar till en viss artikeln, hoppas jag att du har slipat på dina argument och formulerat dig så väl du kan. / Fredric Karén, SvD
Läs hela inlägget på SvD:s blogg.
Men, kommer det fungera?
Nog för att jag inte tror det kommer bli exakt som SvD hoppas, men det kommer nog hjälpa dem en liten bit på väg.
Det mest uppenbara problemet (för diskussionsdeltagarna) är att det efter att ens kvot är slut ska komma relevanta svar på det man sagt. En oavslutad diskussion kan bli otroligt enerverande att ha deltagit i.
En lösning på det (för SvD) är att implementera tre svar per diskussionspartner, d.v.s. om X startar en diskussion kan hen svara Y och Z tre gånger vardera (totalt 7 inlägg från X, inklusive originalinlägget som Y och Z svarar på). Detta skulle visserligen ge att X fick slutordet i varje sidodiskussion, men det kan vara en fördel, då det blir en naturlig slutreplik där X får knyta ihop säcken.
En lösning (för användarna) är att dröja med sina svar för att kunna svara till så många som möjligt, något som dock kommer störa den grenade / indenterade kommentarsstrukturen SvD valt (bonustips: gör om det till en strikt kronologisk kommentering istället, utan förgreningar), samt gå rakt stick i stäv med den önskade snabbheten.
Andra lösningar för användarna är att skaffa sig fler konton (vissa av dem har det garanterat redan), eller använda Disqus inbyggda editeringsfunktion för att uppdatera sina inlägg (vilket några redan experimenterat med), alternativ som skulle vara till stor nackdel för både diskussionens läsbarhet och klimat.
(underhållande är att en del av kommentarsfältherrarna, utöver tal om ”censur”, ”tankepolis” och ”pk”, tar i med brösttoner om att de aldrig kommer kommentera på SvD igen, liksom de gör vid varje hot mot deras självpåtagna skyldighet att spamma med felaktigheter. Om de verklgen skulle lägga ned kommenterandet skulle vara den största vinsten med införandet av strecket, men tyvärr tror jag inte tror det kommer hända)
Jag tror faktiskt det här kan hjälpa SvD att styra upp sitt kommentarsfält en smula. För när det väl har satt sig hos majoriteten att de har max tre inlägg på sig kommer de som inte bara vill dra av ett inlägg och lämna tråden börja tänka igenom vad de skriver för att verkligen kunna få sista ordet.
Så, nog för att det inte kommer bli ett riktigt dialogfält, men en bit på vägen dit.
Recent articles
- Gratisbok: ”Det här får man inte säga i det här landet!”25 maj 2021
- Socialbots kanske finns, men forskningen brister29 jan 2020
- The Guardian genomlyser kommentarsfälten19 apr 2016
- Sverige implementerar EU-förordningen om ”åldersgräns” för sociala medier29 jan 2016
- Ring P1 har stängt kommenteringen (fast bara hos SR)02 okt 2015
Recent comments
- André on Socialbots - stjäl ditt liv och förvrider din värld
- André on Socialbots - stjäl ditt liv och förvrider din värld
- lena kjersen edman on "Troll surfar ju nuförtiden..."
- Nils Wernberg on Ring P1 har stängt kommenteringen (fast bara hos SR)
- Ring P1 har stängt kommenteringen (fast bara hos SR) | Ingen kommentar on Norrköpings Tidningar skärper modereringen
Den här tråden är ett nästan komiskt exempel på galopperande kommentarcensur: http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/varlden/slutar-emu-i-haveri_7341040.svd
Jag har följt kommentarfältet uppmärksamt under de senaste timmarna, och dessutom gjort några inlägg själv (under det trotsiga och uppenbart fiktiva namnet ”Comrade Berlusconi”, kopplat till ett facebook-konto med samma namn). Kommentarer har åkt ut till höger och vänster, ibland mindre än en kvart efter att de postats, ibland med en tom ”guest”-ruta som spår, ibland helt blankade. Och de flesta av dessa kommentarer har inte innehållit grovt språk eller någon slags etniska påhopp, personlig smutskastning av namngivna politiker eller så. De har hållit sig till ämnet, även om de ibland har utvidgat det – helt naturligt i en sådan diskussion. Man får nog säga att många av dem lyftes ut för att de var alltför kritiska till euron, politikers och mediers slingrande och eurokonformismen i Sverige, för att de gjorde alltför spydiga påminnelser om debatten kring euron tidigare eller alltför skarpt pekade på bräckligheterna i systemet. Det här påpekas också av många av kommentatorerna själva, men det är ju lustigt att det blir så under en artikel som för en gångs skull är välformulerat kritisk mot euron som system, det är sannerligen inte vanligt i SvD. Fast ärligt talat har även starkt EMU-positiva kommentatorer censurerats för helt harmlösa inlägg.
Tre-inläggsregeln observeras inte heller: somliga har fått in mycket fler kommentarer än så. Ovana och kanske rädda moderatorer är bara förnamnet.
Tack för inlägget!
Eftersom jag inte följt diskussionen i tråden du länkade kan jag ju inte avgöra vad det är som tagits bort, men jag kan bekräfta att i alla fall treinläggsregeln inte upprätthålls.
En snabb koll ger att det är åtta kommentatorer (av totalt 97) som fått gå över tresvarsgränsen – varav fyra har 10-13 svar per skalle(!). Det går inte ens att välvilligt tolka det som att de fått tre svar per sidodiskussion, då i alla fall en av dem har fyra inlägg direkt på artikeltråden.
Ser ut att vara klara brister i systemet, för bara en sån sak som att låsa användare från att kommentera mer än tre gånger bör gå att lösa tekniskt istället för att någon stackars moderator ska få sitta och manuellt kolla det.
Mmm , det är massvis med kommentarer som åkt ut medan andra, som du påpekar, har fått in dussinet inlägg var. Och när jag karakteriserade debattens tonläge så syftade jag förstås på helheten, inte på just ”Berlusconis” fåtaliga inlägg. Många av de kommentarer som åkte ut snabbt var både skärpta och högst relevanta, och gav ingen rimlig anledning att rödmärka för t ex grova personangrepp, fördomar eller liknande.
Slutsatsen jag drar efter att ha sett den artikeln/tråden, och andra liknande, är att svenska tidningar har mycket svårt att hantera när läsarna ifrågasätter den vinkling man gjort, eller hur man bevakar en fråga, vilket slags story tidningen vill berätta, vilka människor de väljer att tala med och hur dessa framställs. Om du påpekar den konjunkturbetonade vinkeln, det ologiska, svassande eller scriptade i en intervju, en krönika eller en ledare så ryker kommentaren fort. Tidningarna vill uppenbarligen inte ha mediekritiska inpass från sina läsare, oavsett vad de annars bedyrar om de vakna läsarna som tidningens största tillgång. Framför allt vill man inte ha dem på den egna sajten, rakt under artikeln i fråga.
Just i det här fallet var det ju inte fråga om att man kritiserade den artikel som tråden hörde till. De flesta höll med Benson, många berömde honom för en klartänkt, konkret och logisk analys. Det här var något man hade väntat på. Vad som klart antyddes i många av kommentarerna var att det kunde sagts mycket tidigare, men att det har varit och är mycket lågt i tak i svensk media och politik på just den här fronten. Och inte minst i Svenska Dagbladet.