Kommentarer om kommentarsfältsdebatten (del 3)

Ytterligare en sammanställning av lite intressant som dykt upp den senaste tiden.

Politikern

Anna Troberg, partiledare för Piratpartiet, kommenterar SvD/SIFO:s undersökning (och publicerar även materialet i sann pp-anda):

Människor som är yngre än 29 och äldre än 65 tycker att kommentarsfälten är viktiga. Arbetare, arbetslösa och de som röstar på ”annat parti” tycker detsamma. Vad har då dessa yngre och äldre människor som har helt vanliga eller inga jobb alls gemensamt? Vad har de gemensamt med dem som röstar på ”annat parti”, dvs partier som ännu inte finns representerade i riksdagen? Det är de som inte får uttala sig om ditt och datt i media hela tiden. Det är de som inte sitter i lagstiftande församlingar. Det är de som upplever att de befinner sig tämligen långt från maktens centrum.

Även då jag tror Troberg i mångt och mycket har rätt så måste nog undersökningen ’ndå tas med en nypa salt p.g.a. att frågan verkar varit väldigt dåligt avgränsad (Sofia Mirjamsdotter har redan kommenterat risken för för sammanblandning mellan blogg- och tidningskommentering).

Frågan som blir hängande är: hur ska vi skapa ett klimat där även de utan en gräddfil in i media kan göra sig hörda i en dialog med media och sina medkommentatorer?

Skribenten

Fredric Karén på SvD.se skriver om sin erfarenhet av kommentarsfältsdialog (det tog honom fyra timmar att läsa 395 kommentarer på hans inlägg och ge 15 svar) och sina funderingar inför framtiden:

Över hundra läsare fick alltså inte svar. Och nu när jag skriver detta funderar jag på om de 15 som fick svar bryr sig. Har mina svar på något sätt gjort det tydligare för dem hur vi på SvD resonerar i vissa frågor, varför vi raderar en del kommentarer men inte andra. Eller har de bara bekräftat tidigare fördomar om att media egentligen inte bryr sig eller frågar efter deras åsikter?

Tyvärr måste jag säga att han visar ett ganska dåligt förtroende för både sina läsare och för sin svarsstrategi, för om han svarat på de mest brännande frågorna (som utan tvekan ställts ett par gånger i diskussionen) och givit ett uttömmande svar bör en sansad kommentator vara nöjd – oavsett om svaret var direkt eller indirekt riktat till personen.

Men han fortsätter som sagt med tankar om vad som komma skall:

I framtiden kommer det att bli mer intressant för nyhetskonsumenter att diskutera artiklar innan de är skrivna än efteråt. Om vi backar bandet och låter läsarna välja ämnen, bidra med erfarenheter är sannolikheten större att diskussionen blir mer konstruktiv än om vi håller upp en artikel framför ögonen på alla och säger: ”Tyck vad du vill, jag bryr mig inte i alla fall. För min artikel är – just det – redan färdig”. Journalistik är att välja. Men om redaktionerna redan valt tappar läsarna intresset och lägerelden slocknar.

Här är han inne på samma linje som Fredrik Strömberg som jag skrev om i gårdagens inlägg: ”Läsarmedverkan kommer inte att fungera så länge vi i vår journalistroll inte vill ha någon läsarmedverkan. Och läsarmedverkan kommer inte att fungera så länge som vi sätter likhetstecken mellan journalistik och produktion.”

Forskaren

Staffan Hagnell, forsknings- och utvecklingschef på stiftelsen .SE, har en debattartikel uppe på Medievärlden där han föreslår en lösning för kommentarsfältsproblematiken med de motstridiga krav på verifierad identitet och anonymitet som debatten har huserat: en identitetsfederation för tidningsbranschens kommentatorer som skulle möjliggöra pseudonymitet för kommentatorerna.

I en sådan federation sammansluter sig flera organisationer och kommer överens om att lita på varandras elektroniska identiteter. En identitetsfederation har två stora fördelar. Dels underlättar den för användaren som slipper registrera sig på varje enskild sajt. Men i det sammanhang vi pratar om här är det desto viktigare att den personliga integriteten skyddas eftersom användaren inte behöver lämna ut mer information om sig själv än nödvändigt i varje enskilt fall.

Det är skönt att det äntligen kommit ett konstruktivt förslag i anonymitetsdebatten, men det känns ändå lite som att skjuta mygg med hagelgevär då identitetskravet för att få skriva en kommentar läggs på en avsevärt mycket högre nivå än för att få in en insändare eller debattartikel i samma tidning. Även den mentala tröskeln för att registrera sig höjs ju avsevärt ju fler uppgifter som samlas in och få är hugade av att lämna ut sitt personnummer till ännu en tjänst.

Jag är m.a.o. skeptisk till att förslaget i den form det presenteras skulle generera en mångfacetterad diskussion (men håller det för sannolikt att diskussionen som skulle genereras både håller sig till ämnet och undviker regelbrott –  i alla fall om upprätthållandet av reglerna prioriteras).

Att sänka registreringskraven (till samma nivå som telefonnummer) skulle garanterat göra att fler vågade registrera sig och att ha möjligheten till olika, ej publikt sammankopplade, pseudonymer för de olika siterna likaså (det är ju inte säkert att en person vill ha sin kristna profil på Dagen sammankopplad med sin politiska profil på DN – åtminstone inte om hen på DN har debatterat för kvinnans rätt att välja abort och hållit sig undan från de frågorna på Dagen).

Det är intressant med ett gemensamt verifieringssystem, men att ha det på samma nivå som ett BankID är helt enkelt att ta i för mycket.