(Detta inlägg kommer till viss del beröra kommentarsfält, men till större del mediers ansvar och publiceringar, så det är ett litet avsteg från det vanliga fokusområdet.)
Tidningen Journalisten har gjort en partimatris inför valet med ett självklart fokus på mediefrågor. Ett av svaren fick ett antal journalister och mediearbetare att gå i spinn:
Feministiskt initiativ (F!) vill utreda om det går att inrätta en myndighet för att granska mediernas efterlevnad av jämställdhetsmålen, med sanktionsmöjligheter.
Mitt intryck var att det var något i stil med Pressens opinionsnämnd (PON) som ju tar emot anmälningar och avkunnar utlåtanden om brytande av ”god publicistisk sed” och i de fall seden brutits krävs tidningen på en expeditionsavgift.
Eftersom journalisterna (och några partiaktiva från andra partier än F!) började prata om minskad mediefrihet, bötfällande av misshagliga journalister, samt naturligtvis även Nordkorea väcktes nyfikenheten. Efter ett tag gavs vi tillgång till en faksimil av en tillhörande intervju med F!:s riksdagskandidat Lotten Sunna där hon förklarade att det i medierna och framför allt i mediernas närhet, med kommentarsfälten som exempel (och det är därför jag skriver om det här), förekommer omfattande kvinnohat. Den organisation som föreslås skulle mycket riktigt fungera som PON eller Ganskningsnämnden (numer ersatt av Myndigheten för Radio och TV (MRTV)) – att i efterhand granska och göra utlåtanden, kanske även med avgiftskrav för granskningen.
Den längre intervjun gav alltså både svar på ett par av frågorna (nej, det verkar inte som att det är någon form av censurmyndighet som eftersträvas, eller ens en mediefrihetsinskränkning á la Storbritannien) och mer info om vad som åsyftas (se till att även svenska medier följer skrivelser från EU och Europarådet om att motverka könsdiskriminering och genusbaserat våld).
Det längre formatet är tydligen bra att ha även i twittertider.
Men jag tänkte ändå att det var bättre att gå direkt till källan och fråga, så jag skickade ett mail till Sunna med lite frågor. Tyvärr hann det begås debattartiklar om saken (samt minst en ledartext hos DN), så istället för ett exklusivt scoop fick jag nöja mig med den llängre text som Sunna publicerade hos Feministisktinitiativ.se, där det förtydligas bl.a. att det mycket riktigt inte skulle handla om mer åtgärder än motsvarande PON:s, samt att syftet är att se till att även Sverige försöker leva upp till Pekingplattformen – FN-överenskommelsen om jämställdhetsmål.
Ja, utifrån aspekten att det ska gå att officiellt klandra medier som låter sina kommentarsfältherrar härja helt fritt utan att hot och hat rensas bort låter det ju inte fel. Den stora missen när medierna började lägga in kommentarsfält var ju att inte se dem som en del av ansvaret, utan någonting losskopplat som inte skulle vara en dialog om artiklarna, utan just kommentarer till dem.
Att kombinera den separationen med i bästa fall en naiv tro på att kommentarsfälten kunde sköta sig själva utan att några problem skulle uppstå är som att de skulle släppt all filtrering av vilka brev som publiceras på insändaridorna.
Vad det gäller att kunna klandra redaktionellt material så tror jag helt ärligt inte det skulle begränsa det redaktionella materialet alls hos majoriteten av medier. De som skulle riskera att klandras är redan nu i blåsvädret för att de inte vill hantera vare sig kolumnister eller kommentarsfält. Skillnaden är att det inte bara skulle vara opinionen som sa något, utan en organisation som gör en officiell bedömning.
Det kanske helt enkelt är ett område som PON och MRTV borde lyft in på eget bevåg för länge sen?