Brevet till medierna: Uppföljning och uppdatering

Det öppna brevet till bl.a. SVT, SvD, DN, Expressen, Aftonbladet och Newsmill som publicerades för två dagar sedan och har i skrivande stund besökts av 908 personer, så först och främst: stort tack till alla som retweetat, delat och diskuterat och framför allt tack till Tw@dreadnallen som var den som satte igång spridningen!

I detta inlägg tänkte jag följa upp med vad jag sett har hänt och ta upp några av de debattartiklar rörande kommentareskulturen som publicerats, samt en lite utförligare uppföljning av ett case som jag först presenterade i kommentarerna till brevet.

Språket

Ola Larsmo (som dykt upp här tidigare) har skrivit i DN-artikeln Så banar språket vägen för massmord om hur språket formar den allmänna debatten och den kodifierade hatpropaganda som syns i så många kommentarsfält och som används för att bygga upp en våldsam stämning. Citatet börjar med ett utdrag ur Toni Morrisons nobelföreläsning 1993:

”Den systematiska förstörelsen av ett språk känns igen på tendensen att bortse från alla nyanser, allt det sammansatta / / Förtryckets språk gör mer än att representera våldet – det är våld; det gör mer än att visa på okunnighet: det skapar okunnighet / / sådant språk, skapat för att stöta ut minoriteter, som döljer sin rasistiska utplundring i poetiska ord måste avvisas, bearbetas och avslöjas.”

Jag läser om Morrisons tal under de dagar då vi alla försöker hantera vad som skett i Norge. Hur den sortens rasistiska språk används för att rättfärdiga det värsta massmordet i Nordens historia. Av en man som på ytan verkar veta vad han gör och som argumenterar för det – i ord och begrepp han lånar från ett stort antal svenska och engelska rasistsajter och samtalsgrupper på nätet.

Den ”ensamme galningen” verkar i ett sammanhang, i ett nät spunnet av ord och meningar. Det är egentligen ganska ointressant att jaga syndabockar […] Det är alla vi som låter detta språk växa fram och, med Morrisons ord, inte ”avvisar, bearbetar och avslöjar” det som måste ta ett ansvar. / Ola Larsmo

Om kommentarsfälten

Leo Lagercrantz, medgrundare av Newsmill, skriver i Expressen-inlägget Twittermobb om det han uppfattar som en konflikt mellan å ena sidan journalisterna i twitterbubblan och å andra sidan murvlarna (De Riktiga Journalisterna, som faktiskt jobbar med grävande reportage istället för att twittra). I sin text har han en passage jag tänkte kommentera:

Med risk för att somliga anser att jag är bortom allt hopp: vore det inte bra med en lagstiftning mot anonyma kommentarer? Censur – javisst. Men kanske också en demokrativinst, ungefär som maskeringsförbudet och lagen om hets mot folkgrupp. / Leo Lagercrantz

Ovanstående visar att han inte riktigt har gjort det journalistiska grävjobb som han hyllar och efterlyser. För dels är det inte klarlagt om maskeringsförbudet lett till någon demokrativinst (risk finns att färre vågar gå i demokratiska demonstrationer p.g.a. att antidemokrater har som vana att fotografera demonstranter de anser är ”fienden”) och dels är HMF-lagen inte jämförbar med anonymitetsförbud.

Problemet med ett anonymitetsförbud på internet är att effekten snarare blir att färre vågar gå i svaromål av risk för repressalier från mer våldsamt lagda meningsmotståndare. Det skulle även undergräva den murveljournalistik som han efterlyser då uppgiftslämnare inte allt för sällan vill vara anonyma och nog i ökande grad tar första kontakt via kommentarsfälten.

En som dock har en god idé är journalisten och författaren Augustin Erba, som i sin debattartikel Skrota Kommentatorsfälten på SverigesRadio.se.

Jag har ett konkret förslag. Låt oss sluta att kalla fälten nedanför våra texter för kommentatorsfält. En kommentar är något som lämnas efter att arbetet är avslutat. I journalistik 3.0 är arbetet aldrig avslutat, det är en ständig process. Jag föreslår att vi kallar fälten för ”dialogfält”.

Ett dialogfält förpliktigar – för alla inblandade. / Augustin Erba

Kan inte säga annat än att han har exakt rätt: Låt kommentarsfälten tyna bort! Länge leve dialogfältet!

Moderering – Interaktiv Säkerhet

Först och främst, som jag skrev i en kommentar på det öppna brevet så har SverigesRadio.se en artikel om kommentarerna där en ansvarig från Interaktiv Säkerhet (företaget som sköter bl.a. SvD.se:s kommentarsmoderering) säger att inlägg som bryter mot reglerna försvinner inom två timmar. Något som i min erfarenhet inte stämmer.

det förekommer en hel del inlägg som strider mot de regler som tidningarna satt upp – exempelvis får man inte göra sig skyldig till brott som uppvigling eller hets mot folkgrupp. Generellt gäller också att den som kommenterar ska hålla så kallad god ton i debatten.

När övertramp sker tas kommentaren bort, men det kan dröja.

– Det kan ta allt från ett par minuter till max två timmar, säger Klas Karlsson. [VD, Interaktiv Säkerhet]

Detta undersökte jag genom att gå till SvD.se:s debattdel och välja en artikel där jag, baserat på titel, ansåg det troligt att det skulle förekomma inlägg som borde tas bort: Europa måste värna sina värden (om flyktingpolitik).

Mycket riktigt hittade jag ett som publicerats ungefär 40 minuter tidigare och som inleddes med orden ”Tja, varför inte stoppa läckaget istället för att bara torka upp efter?” som för mig var en tydlig referens till terroristens manifest och orden ”moppa inte golvet, laga hålet” – en uppmaning att döda arbeiderpartister / socialister.

När tidsfristen på två timmar gått ut tipsade jag SvD via Twitter om att de borde ta tag i sin moderering, med bild av inlägget och länk till det. Något som ledde till att kommenteringen stängdes, men inlägget låg kvar i ett par timmar till och fick under perioden totalt 50 gillanden av andra läsare.

Interaktiv Säkerhet bör se över sina rutiner och de som anlitar IS bör se över samarbetet. Ni har mycket att lära av Ola Larsmos ord.