Ola Larsmo på UNT skrev häromdagen en kolumn, Trolla bort rasisttrollen, där han tar upp fenomenet med att personer som hyser ett extremt agg mot någonting gärna blåser upp sitt antal och förekomst med hjälp av både stora antal alias per person och extremt hög aktivitet – de skriver m.a.o. många kommentarer, under många olika namn, men alltid med samma grundläggande premiss: att få sin syn på saken att bli allenarådande oavsett om det är relaterat till artikeln de kommenterar eller inte.
I texten refererar Ola bl.a. till en kanadensisk studie:
Ända sedan Internets barndom har organiserade extremister också gjort det till en sport att försöka framstå som betydligt fler än de är. Ken McVay på den antinazistiska sajten Nizkor kartlade på nittiotalet de kanadensiska nazisterna på nätet och kom fram till att det rörde sig om några tiotal individer – med hundratals olika ”handles”, det vill säga nätnamn. Och om man ägnar lite tid åt att studera den mest högljudda kommentarfältsopinionen i olika tidningar i dagens Sverige känner man snart igen tonfall och stående uttryck som lustigt nog används av människor med olika namn och olika kön. Men väldigt lika låter de.
Utöver att jag med stort intresse kommer läsa McVays studie när jag hittar den så var det inte helt oväntat att kommentarsfältsdiskussionen som följde raskt gick över till att handla mindre om troll och mer om våra inhemska kommentarstrolls favoritämne.
Texten avslutas med följande fundering:
Och spårade vi ip-numret bakom några av de allra mest grättna inläggen här i UNT till exempel slår jag vad om att vi många gånger skulle hamna hos samma bittra farbror med för mycket fritid, vare sig han signerar sina inlägg ”hederlig skattebetalare” eller ”Kicki, 22.”
…och jag hoppas verkligen det görs en studie på UNT:s kommentarsfält för att se om teorin stämmer. Kan säga att jag gärna skulle både läsa och utföra den!
[…] halvannat år sen tog jag upp en kolumn om troll (i UNT) som refererade till en undersökning av Nizkor-projektet som visade hur högerextremister […]