Organisk vs. artificiell etablering

Illustration: suphakit73 / FreeDigitalPhotos.net

Detta är ett uppföljande inlägg till Tom från Myspace: bygg ditt community långsamt och via nischning, där tesen var att Google+ skulle lyckas genom att satsa långsiktigt. Frågan är nu, åtta månader senare, om G+ verkligen hade den strategin.

I jämförelsen mellan Facebook och Google+ sägs ofta att den senare är en spökstad, men varför? Detta inlägg handlar om skillnaden mellan att växa småskaligt (och via word of mouth) vs. att lansera sig med ”allt på plats” (och med kampanjer). Det uppenbara exemplen är naturligtvis kampen mellan Facebook och Google+. En hittills väldigt ensidig kamp.

I somras lanserades Google+ via invites only (och blev öppet för alla ett par månader senare) och över 170 miljoner användare drygt nio månader senare är inte vad jag skulle kalla kattskit, men samtidigt: det känns ganska öde trots de 150 jag har i mina cirklar – att jämföra med den upplevt mångdubbelt högre aktiviteten hos de 216 kontakterna på Facebook (något som dock börjat ändras i och med att den senaste G+-uppdateringen verkar satt fart på folk).

Till viss del handlar det om informationsspridningsstruktur, där Facebooks vänskapsnivåer har större användbarhet än Google+’ in absurdum nischade cirklar. En mer reciprok kontaktstruktur hade gynnat upplevelsen av aktivitet på G+ rejält.

Dels handlar det naturligtvis om förväntningar. Precis som när alla förväntade sig att Wave skulle bli en ”Facebookdödare”, trots Googles ihärdiga löften om att det inte var den sortens tjänst, var förväntningarna på G+ som Googles satsning på en riktig facebookdödare enorma (även om vissa sarkastiskt negativa röster hördes).

Framför allt handlar det nog om lanseringsstrategin – att det blev för mycket för snabbt. För där Facebook startade som en sida för en grupp på ett college och växte både funktions- och antalsmässigt därifrån, startade Google+ förberett för miljontals medlemmar och med de flesta funktionerna redan tillagda eller åtminstone planerade.

I det ena fallet en by som växte till en megastad och i det andra fallet en färdig storstad där hälften av husen fortfarande står tomma.

Ett par fördelar med en långsam tillväxt

1. Låg kognitiv belastning

En människa kan ha ett aktivt socialt nätverk på omkring 100 – 200 personer utan större problem, fler än så blir helt enkelt bara folk man vet vilka det är men inte har aktiv kontakt med – även inom sociala medier. Att då slänga in en person utan ett nätverk ensam i en miljö där tiotusentals andra också är nya och inga grupper har hunnit formas ger inte en en känsla av gemenskap – det blir inte ens känslan av att vara den ende på festen som inte känner någon annan, men har chansen att komma med i gänget, utan snarare ett möte med en vägg av lika förvirrade främlingar som inte heller känner nån.

I Google+ fall var det ju självklart inte bara en massa okända, utan det fanns en hel del nischkändisar att följa, plus att många av dem som lockades dit kom i sällskap med tidigare etablerade kontakter. De flesta har dock inte övergivit de andra kanalerna, utan har bara lagt till G+ som ytterligare en (om ej högprioriterad). Något som kan visas av att en genomsnittlig G+-användare är inloggad och aktiv i under 4 minuter per månad medan en FB-användare är online 7½ timmar under samma tidsperiod.

2. Möjlighet till dialog med medlemmarna

En organisk tillväxt ger ett avsevärt mycket mer spritt användar-/testarunderlag än att bjuda in en noga utvald grupp för att hårdtesta under en begränsad period. Medlemmarnas felrapporter och funktionsförslag kan vara väldigt överraskande jsut för att de haft lång tid på sig att testa, skapa en relation till siten och utvärdera vad de gillar / saknar. Det finns helt enkelt ingen bättre testgrupp än de som faktiskt använder nätverket.

Kontentan?

Det spelar helt enkelt ingen roll hur mycket resurser som slängs på lanseringen om communityt inte har som aktivt delmål att skapa långvariga kontakter. Ett halvt undantag är om det fyller en specifik och dittills dåligt utnyttjad nisch (och på det sättet skapar någonting att samlas kring) – se exempelvis Pinterest (inte heller det en Facebookdödare) som på två år och utan något blivit det tredje största sociala nätverket i U.S.A. – nischat på delning av bilder (”hittade” eller egna) och fruktansvärt populärt även då det rör sig i en upphovsrättslig gråzon.

Google+ fyller ingen glömd nisch och de där 170 miljonerna användarna? Nästan hälften av dem har tillkommit sedan Googles nya allomfattande policy där alla som skaffar konto för YouTube, Gmail, Blogger o.s.v. även skriver upp sig för G+. Google+ har m.a.o. frångått den antagna satsningen på långsam tillväxt för att istället bulka upp med användare.

Den verkliga facebookdödaren kommer inte lanseras med buller och bång och tvångsanslutning av medlemmar, utan smyger sig på via frivillig anslutning. Plötsligt upptäcker du att du hört talas om någonting i ett halvår eller år och vill prova på för att några av dina vänner redan är där.

It just grows on you.

Bild: scottchan / FreeDigitalPhotos.net