Det är intressant hur debatten om näthatet parallellexisterar med debatten om rätten till anonymitet. Framför allt när de överlappar, men diskussionen inte verkar kunna hålla två saker i huvudet samtidigt.
Twitter släppte häromdagen sin Transparency Report, där de, med inspiration från Google, publicerar listan över vilka länder som begärt ut information om kontoinnehavare eller att publicerad info ska tas bort, samt copyrightägares begäran om att information ska tas bort. D.v.s. den typ av material som jag tog upp i inlägget Censurerar Twitter? Nja… när Twitters förändring av tweetblockeringsprocessen blev känd.
Siten Makthavare.se gjorde ett nummer av att ha talat med justitieminister Ask som inte hade en susning om att informationsbegäran förekommit. Det jag undrar är varför de utgår från att det handlar om ett regeringsingripande (och att direkt anta fult spel är tyvärr klassisk konspiracism). Även Ajour.se verkar utgå från att det handlar om en obehaglig och odemokratisk maktutövning.
Tyvärr specificerar inte Twitter i vilket syfte infon begärdes ut, utan allt vi vet är att det kommit ”upp till” tio förfrågningar från Sverige (alltså allt mellan 1 och 10) om användarinfo kopplad till ett eller flera konton.
Det är även kanske inte helt oväntat att justitieministern inte känner till fallen/fallet i och med att det med stor sannolikhet handlar om hyfsat vanliga brottsutredningar som förtal eller hets mot folkgrupp och alltså inte sånt som måste passera den ansvariga ministerns bord för att det ska hända något.
Twitter har tyvärr gjort bedömningen att de skäl som den / de svenska myndigheter åberopade inte var applicerbara under amerikansk lag (eftersom Twitter inte har ett kontor i Sverige lyder de inte under svensk lag) och avslagit begäran om användarinfo. det var m.a.o. antingen inte varit speciellt övertygande formuleringar i informationsbegäran eller så var de misstänkta brotten av sån typ att de inte är någonting som en amerikansk domstol skulle ta upp (d.v.s. förmodligen förtal av enskild eller hets mot folkgrupp). I Storbritannien finns ett lokalt Twitterkontor och där verkar det gå att få ut infon då det är rutin att folk grips för brottsliga uttalanden.
Jag skriver tyvärr i förra stycket eftersom jag skulle vilja se vad som krävs för att informationen ska lämnas ut och även vad som krävs för att ett åtal ska kunna väckas mot näthatarna. Räcker det med att twittra förolämpningar eller måste det till mer?
Det jag nog kan önska mig i nuläget är dock att någon driftig journalist tog tag i saken och förhörde sig med landets polismyndigheter om varför de begärt info från Twitter. Det skulle nog kunna dämpa de konspirationsteoretiska tendenserna en smula, men tyvärr är det inte sånt som säljer vare sig lösnummer eller genererar klick.
[Inlägg uppdaterat 120708 22:33 p.g.a. att en halv mening fallit bort innan publicering]
Jag tycker inte att min text på Ajour utgår från att det handlar om en obehaglig och odemokratisk maktutövning. Jag försökte enbart skriva en kortare notis om det inträffade. Hursomhaver, du har en intressant vinkel som jag inte läst tidigare.
Tack för kommentaren!
Det jag reagerade på var främst att det blev hängande på vilket sätt det skulle vara anmärkningsvärt att infon begärts ut. För om det är anmärkningsvärt måste det gälla något som inte är ett rutinärende och om det inte är ett rutinärende …och så vidare.
Det var helt enkelt följdfrågor som sattes i rullning och lämnades obesvarade. Dock främst av Makthavare.
(Största problemet är nog ändå att Twitter inte nämner vad det gäller för typ av ärende. Visst, de behöver inte gå lika långt som i samarbetet med http://www.chillingeffects.org/twitter och lägga ut hela anmälan, men bara vad som föranlett begäran skulle vara en massiv insats för att vara transparenta.)